Ifall det brötar lite emellanåt i Aplared så är det pga av att vi har finbesök av Råttorna lite då och då.
Råttorna släppte sina singlar för 40 år sedan. De var ett av stans första punkband. Still going strong? Ja, definitivt. När de efterlyste något ställe att repa på inför de första spelningarna på dryga (i dubbel bemärkelse) två år, ställde jag givetvis upp så dom kan nyttja våran lokal och hoppades på att det skulle funka. ”Så klart det kommer att göra” , säger Mikael R Karlsson – även kallad Fou – sångare och gitarrist i punktrion ”men vi har som vanligt inte haft bråttom med nånting tills den lågintensiva paniken slog till…”. Bråttom har de inte haft med fullängdsdebuten heller.
”Utan titel” kom för två år sedan, blev hyllad, men försvann sedan i spåret av pandemin. Den är definitivt värd ett bättre öde. Hur det låter när de repar? Jag frågar Fou vad han tycker själv. ”För jävligt förstås. Vi har ju inte spelat på två år och dessutom var nästan alla låtar nya. Nu är det som att spela covers på sig själv, men idag hade vi ett genombrott. Vi brukar få det efter några rep. Sen blir det ordentligt tight. Vi har varit med i många band var för sig, men spelar bäst med varandra. Tack förresten”. För vad? ”Ja, för att du räddade Dalfestivalen. Vi förväntas ju ändå vara det bästa bandet. Enligt oss själva. Hade du inte ställt upp hade vi garanterat varit det sämsta. Enligt alla andra.” Fou spelar för övrigt också solo. Efter repet testar han en ny box. Det låter helt annorlunda. Men en sak är säker. Den spelningen vill man inte heller missa!
